En Kväll i skogen

Igår(torsdag 27/11) så var jag ute på träning tsm med Malin, Örnie, Pungis, Karlis och Erik Öhlund. En oplanerad natträning som jag reda på tisdagsträningen. Det var en bana på 8km i smålands Medel/Stafett karta.
Dvs en mycket svår bana. Men det var bara början! Först så fick vi höra att det skulle bara vara smålappar eller snitslar vid kontrollerna. och dety är bara svårt att hitta dom på dagen.
Och så stack man iväg och så missar man startpunkten!:S Hur lyckas man???
Sen blev man stressad(som vanligt) och bara ploga rakt på kontrollen. DVS jag tappade väldigt mycket. Och när man var nästan vid kontrollen så kommer Kalirs kutandes som ett jälva leopard. Jag försökte hänga på honom men icke. han fösvannn dirket! Då är man så klantig att jag sprang utan att läsa kartan så jag blev helt vilse. Sedan kom malin och förvånad så kommer hon och säger
"Har du tagit ettan?"
"Nej, sa jag lite förvirrad"
"kontrollen ska väl vara här?"
"Jag tror det"
"Men det finns ingen markering"
"Det ska väl finnas typ en snitsel eller något sånt"
"Vi skiter i dom"
"Låter bra" och så sprang vi vidare
Och sedan springer hon ifrån mig och jag blir ensam ute i mörkret:( men som jag som är en man fortsätter ta trean och fyran ensam och även femman.
Då hade jag sprungit 2,5km. Och klockan stod klockan på 35 minuter!!!!
Jag fattar inte att jag har sprungit så långsamt!
Då var jag lite fuskig av mig och sprang till åttan istället. För jag vill inte vara den sista tillbaks och bli mobbad att jag är ute i evigeheter:P
Sträckan mellan åttan och nian så skulle man förbi en gård. Först så tänkte jag att jag springer över gärdet, men det alternativet blev snabbt en avböjelse. Där fanns det nämligen hästar där och jag har ganska dåliga minnen av hästar från min barndom.(fråga inte varför)
Då sprang jag istället runt gården och längs kanten passerade jag några fjällhundar som inte såg så glada ut.
Först så började dom skälla på mig som gjorde mig nervös. Sen började dom yla RIKTIGT högt och i kör som gjorde mig jävligt skraj.
Tillslut så blev jag så jävla rädd så jag bara kutade iväg så tillslut så var jag framme vid nian. Fattade inte hur jag kom dit så snabbt.
Då var jag så trött så jag tänkte korta av yttligare 4 kontroller. Då var jag tvungen att ta mig egenom mellan två åkrar. Där skulle det finnas en stig som skulle lätt ta mig dit. Jag kom fram dit och gissa vad som fanns?
Jo, ett jävla elstängel och en massa kor!!
Så nu var jag tvungen att springa runt allt igen. På vägen tillbaks så fick jag sällskap av Karlis.
Han gillade inte banan heller
"It's fucking hard! The Terrain is hard on the day allready!!"
Så vi sprang lite högt tempo tillbaka till starten.
Där var redan Malin och Örnie tillbaka. Dom tyckte också att det var svår.
Så där var vi och väntade på två personer osm var envisiga ute i skogen. Erik och Pungis. Dom var ute nästan 100 min på banan! Fattar inte att dom lyckades springa hela banan och hitta alla jävla kontroller!

Detta är allt jag har och säga. ingen karta kommer att läggas upp.
Ha d bra! puss o kram:D

Ramses comeback!

Tjenare allihopa! Detta är Marcus "Ramses" Ramström nya blogg.

Jag har haft tidigare en blogg som har hetat http://www.mackanramses.blogg.se/ men är borttagen så testa inte att kolla på den.

I denna bloggen kommer det handla allt om mig och mina polare. Det som kommer att finnas på denna blogg är om orienteringen, skolan, träning, Sanda OLGY och viktiga händelser.

Denna blogg kommer att vara tom ett lång tag men framåt jul så kommer det uppdateringar med bilder länkar, kartor och mycket mera!

Välkomna till min blogg!